---

Jag mår så jävla dåligt att tror jag går sönder. Har fan aldrig varit med om något såhär jobbigt i hela mitt liv och då har jag ändå varit med om mycket.

Undrar hela tiden vad fan jag gjorde för fel. Jag gjorde allt jag kunde och ändå ledde det precis dit jag inte ville vilket är ett bevis på hur jävla dålig jag är och inte värd att vara med. Vet till och med att det är noll chans att något kommer ändras. Jag kan bara inte inse det. Jag drömmer om oss varje natt, att vi är tillbaka tillsammans och jag känner mig lycklig och sen vaknar jag och får varje morgon samma slag i ansiktet. 

Saknaden blir bara större och större för varje sekund och det känns som vi bara är på semester ifrån varandra och att jag snart ska få vara med honom. Men det är en evig semester. Finner inga ord för den smärta jag känner. Han som lovade mig att aldrig lämna mig och att jag var det bästa som hänt honom... Men det betydde ingenting.

Kommer inte klara mig ur detta levande. Iallafall inte med den lilla del av psyket jag har kvar i behåll.

RSS 2.0