Att bli lämnad

Jag tror inte jag är ensam om rädslan över att bli lämnad. Vad jag vet är det en av alla människors största rädslor. Samtidigt tror jag att alla har en eller flera erfarenheter av att ha blivit lämnade. Ett eller flera svek är minnen som kan vara otroligt svåra att göra sig kvitt eller, om det inte går bli av med, hantera.
Jag har en hel del erfarenheter av att ha blivit lämnad. I och med att jag under många gånger i mitt liv har varit väldigt sårbar har det ibland känts otroligt jobbigt. Min barndomsvän och min bästa kusin lämnade mig när jag behövde dem som bäst, min stora kärlek försvann och många andra kompisar har gått sina egna vägar. För ett par år sedan satt jag enbart och letade en massa fel på mig själv som skulle kunnat leda till detta. Varför blev saker som de blev? Varför blev saker inte annorlunda? Vad gjorde JAG fel? Då och då tänker jag fortfarande så trots att jag idag faktiskt vet bättre.
Vad som är värt att tänka på är att man är två i en relation. Ingen bär all skuld. Kanske ligger skulden lite mer hos den ena eller lite mer hos den andra. Det är även möjligt att ingen gjort något fel utan att det helt enkelt vara meningen att bli som det blev. När jag har fått lite perspektiv på saker och ting så har jag även kommit fram till att det egentligen inte är så konstigt att man ibland går skilda vägar. Mycket saker kan påfresta en relation. Man blir äldre, man flyttar, man skaffar nya kontakter. Någon kanske blir sjuk, en annan ändras mycket i sättet, en tredje får andra åsikter än du själv. Kanske försvinner 'det där' som fanns där från början och lågan brinner sakta men säkert ut. Kanske överlever relationen, kanske inte.
De personer jag har kvar nu är trots allt dem som klarat av alla blåsväder. Personer som ställer upp, som förstår mig som älskar mig som jag är. Man kan inte älskas av alla och, inte heller, älska alla. Det är heller inget att eftersträva. Man ska fokusera på dem man har och vara otroligt glad över dem. Kanske faller några bort med tiden, förmodligen tillkommer andra. Det är livets gång och inget man kan egentligen kan styra över.
*
Rädsla leder tyvärr i många fall till att man är rädd över att inleda nya relationer. Vad man då inte tänker på är att man då helt säkert är ensam än kanske i sällskap. För att vinna måste man våga, hur jobbigt och svårt det än må vara. Annars spenderar man alldeles för lång tid eller hela sitt liv i en enda lång plågsam väntan.
Jag la upp ett citat för någon dag sedan som sa; "Gråt inte för att det är slut, le för att det hände". Jag gillar det citatet skarpt. Mycket vi upplever i livet leder till minnen. Både dåliga och bra. Tråkigt nog är det oftast de dåliga vi fokuserar på. Det gäller att ändra synsätt och fokusera på det fina du fick ut av relationen. Såväl goda som dåliga erfarenheter är viktiga för oss för att vi ska kunna växa som människor. Alla erfarenheter är essentiella på vår vandring framåt i livet och i möte med nya människor. För det är trots allt framåt vi ska; eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0